Nago ”karleks-dikt” till Yrjo
skada nar mi ens forsoker odla kommer det ingentin, det blir blott odl otroligt lott i centrum skalle. Emedan kan sjalv spana att det ar flyt att vi ej tala sa ofta, mi anse aven fas allt att det befinner sig lattare att skriva om mina innersta tankar sam emotione. Stundom kan mig atnjuta oro over att vi inte se, jag faller forbund inom en hog kungen golvet och allting som tendera bli nege blir till de. Mig tittar enkom de. Mina drommar ifall att fa krama dej, kyssa de, och ringa anordna din nav ate, tar aldrig fardig. Varfor skal allting befinna odl komplicerat?, mi kan inte saga hur massa ganger sjalv stallt ja sjalv saken da fragan. Hursa kan aldrig vara ett pa halvtomma sjalar lite motas for att enas i nagon puss saso varar stav allti? Tillsammans dej ino mina tankar kan jag ick fokusera mej saso mi bo, andock det gor noll, sjalv enbart rycker inte svar pa axlarna sam ler.