Hej, Vi inneha en ny app!
Pro att din app amna fortga fungera som det ar tankt behover du uppdatera till nyaste versionen. Klicka pa knappen pro att fornya!
Ifall en faktum tycks allihopa medverkande i den debatt som utlostes fran Goteborgs-Postens kulturchef Bjorn Werners kronika om ratade Tinderman besta overens: Den nya digitala dejtingekonomin inneha vinnare, och den inneha forlorare.
Sydsvenskan
Det ar emellertid en tillganglig forfragan vilka dessa ar – under tiden Werner (GP, 2/1) framhaller de socialt forfordelade mannens sexuella fangel kungen den digitala arenan, inneha till exempel Expressens Anna Hellgren (13/1) visat kungen att dessa hanar knappast kan sagas vara mer drabbade an kvinnor i lagstatusyrken, snarare tvartom. Det koper forstas inte bara om tillgangen till sex, utan aven om vem som i framat fras gynnas fran strukturerna, men inte heller i den mer begransade fragan rader nagon konsensus ifall orsakssambanden. Nar exempelvis Kristina Hedberg (DN, 6/1) anser att dejtingappar som Tinder inte utfor nagot mer an befaster en redan radande sexuell rangordnat system, betonar Johan Anderberg (HD-Sydsvenskan, 14/1) att detta blott ar partiell riktig: Att dejtingapparna inte enbart exploaterar ojamlikheten, utan i speciell mening aven skapar den.
Den digitala relationsmarknaden ar, anser Anderberg, ytterligare ett foredome kungen stordriftens hansynslosa logik: just som den lokala foretagaren gar omkull nar internethandeln nar byn, sa har den snyggaste killen kungen jobbet ej langre sa kopiost att folja med, darfor hans konkurrenter genast ar – som minst – all andra hanar i laka stad.
Anderbergs iakttagelse av hur kapitalismens utslagningsmekanismer verkar samt kungen mansklig niva ar forstas fullsatt giltig – men jag betvivlar att den ar till fyllest djuplodande. Att den digitala kulturen paverkar vara leva i genom hur vi rangordnas fran dess algoritmer ar tydligt, men den paverkar oss i minst likadan bunt stadium i genom sin forskjutning fran hur vi uppfattar oss sjalva och varandra. Den dynamik som kannetecknar Tinder ar densamma som praglar den digitala existensen i stort: jaget konstrueras aktivt genom preferenser och aktiviteter, relationer fortingligas och anvands som identitetsmarkerande tillhorigheter och kommunikation sker enbart i former som medger total tillsyn. Den enda skillnaden ar att drivkrafterna gjorts mer explicita: Jag framstaller ej blott mitt jag, utan jag gor det i det uttalade syftet att det ska bli alskat.
Pa likadan stig som jaget gallande jakt efter karlek tvingas foreta sig till ett saljbart ting, riktar det samt en motsvarande konsumistisk blick kontra sin omvarld: ”Aldrig”, skriver tekniksociologen Sherry Turkle apropa den digitala dejtingkulturen, ”har det vara lattare att reflektera kungen potentiella romantiska partners som varor tillgangliga i overflod”. Och det ar arme sjalv antagande att den kapitalistiska logiken nar djupare an vad Anderberg antyder, gallande ett satt som paminner om va serietecknaren leva Stromquist skildrar i sin ”Den rodaste rosen slar ut”: Den andre upphor att besta fangslande som genuint annan, och far sin signifikans enbart i kraft av att bidra jaget erkannande, ett identitetsbyggande attribut bland flera.
De algoritmer som bedomer anvandarens varde utifran vardet hos de anvandare som tycker om henne, far med andra ord djupare konsekvenser an vilken karlekstorstande ansikte som dyker upp kungen var bildskarm harnast: Den tycks besta sysselsatt ocksa i var personligt sjal. Vinnaren i denna nya stadga blir enar, snarare an nagot enskilt befolkningssegment, ett tankesystem – namligen det som villigt spjalkar upp saval den egna personen som den andre till en uppsattning matbara egenskaper, och forhaller sig till relationer som en krasen konsument.
En annan undra som ar vard att uppehalla sig vid ar den ifall attraktionskraft. Om det nu finns vissa grupper som gynnas gallande andras bekostnad pa en digitaliserad dejtingma personer som skulle ha gynnats i alla fall? Ett tankevackande besked finns att hamta i den amerikanske biologens Richard O Prums aktuella ”Skonhetens evolution”, dar forfattaren aterger forskning ifall vad som uppfattas som lockande. Det visar sig att bedomningen av attraktivitet sker i https://kissbrides.com/sv/heta-chilenska-kvinnor/ flertal moment, och mycket med direkt motsatt utfall.
Utbredd en forsta ytlig visuell granskning – svajpa hoger eller vanster – tenderar skonheten att vara mer eller mindre objektiv, i den bemarkelse att de flesta folk ar overens om va som ska uppfattas som attraktivt. Men, och detta ar det intressanta: Vid mer komplext socialt samspel omprovas detta forsta intryck kungen subjektiva grunder, med resultatet att asikterna gar franskilda gallande ett slumpmassigt fordelat satt. Av det skalet, anger forskarna, ar det mojligt ”for uppemot alla att ha relationer dar bada parterna uppfattar varandra som unikt begarliga”.
Vilken ganska av attraktion som ar upptanklig gallande Tinder borde vara uppenbart, och i denna fras har Anderberg alldeles riktig, nog till och med mer domstol an han anar, forut i den digitala dejtingvarlden gynnas den klassiska skonheten inte enbart av databolagens algoritmer, utan av deras vaxelspel med var speciell evolutionara programmering. Men verkligt oroande blir detta forst nar man lamnar svajpandet darhan och betraktar den mer overgripande progression som pagar runt oss, i vilken autentisk, aktiv mansklig narvaro i allting hogre grad ersatts med digital avsaknad.
I Genom att forsamra det manskliga sociala samspelet pa det satt som nu sker, riskerar vi med andra ord att forsamra aven mojligheten till realitet ingaende foralskelse, och till en attraktion som nar djupare an till en schematisk kritik fran estetisk symmetri. Till en hunger som tar kroppen i besittning, men som i speciell fras kommer ifran fran sjalen: och finns det nagot som kan laka den till kvantifierbarhet styckade kottkropp som vi latit oss sjalva forvandlas till, sa ar det gott en sadan.
Anderberg aterger en passage ur den franske forfattaren Michel Houellebecqs senaste bok ”Serotonin” for att illustrera sin tes att sexuell frojd i och med den digitala revolutionen riskerar att bli en forman forbehallen en begransad elit. Sjalv tanker sjalv snarare pa ett citat klocka romanen ”Elementarpartiklarna”, skriven langt innan dejtingapparnas intag, ifall hur samtidens manniska gjort det romantiska umganget till en fritidssyssla, en sorts forstroelse i vantan pa ett blivande avromantiserat fornuftsaktenskap, till i princip jamstalld delar permanenta fran sexuell och narcissistisk tillfredsstallelse. ”Naturligtvis”, konstaterar forfattaren, ”har hon gallande sa forstandig franhant sig all gallande till valgang.”